Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de båda växtgrupperna skiljer sig åt på flera sätt. Även om båda grupperna till exempel saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i omkring 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har dessutom en kort stjälk och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan gro över stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar fukten. Detta innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.

Man kan även använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att kvickt avlägsna mossa. Man ska dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det ska användas med stor försiktighet. Man ska inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

Vissa platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte enbart hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet åter. Ibland kan mossa vara oerhört fint i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir blött igen kommer växten ånyo spira samt fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå alla fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att bilda energi via fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan bestå oerhört långa perioder totalt utan vatten eftersom de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer på sten och kan avge ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och erhåller sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar väldigt lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att erhålla naturfärger. Mer information här

Som man kan observera så är påväxt samt lavar i själva verket inte särskilt lika varandra, trots att de i vissa fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det enkelt och varar längst med hjälp av Fulstopp.