Hur gör man skillnad gällande mossor och lavar?
Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är väldigt lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan klara av annorlunda förhållande och som är känsliga för olika saker.
Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp samt en alg eller cyanobakterie. Svampen innebär stomme och beskydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den dessutom algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp från fotosyntes.
Det finns omkring tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Mer information: På den här sajten
Lavar växer gärna på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan nyttjas inom flera områden. Det finns traditioner kring att addera islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. Vissa lavar kan man med största fördel nyttja för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga och fukt. De växer främst på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det innebär att mossa emellanåt tycker om att växa på hustak.
Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag via de bladliknande utskotten, via porer som ständigt står öppna.
När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och då vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket gör att takpannorna går itu. Det är för den skull betydelsefullt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste avverka det manuellt, inte använda bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är emellanåt också ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans herravälde på att det är dålig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara oerhört vacker eftersom det inte allt för sällan bidrar till en lummig grönska.
Det är således inte endast dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara väldigt användbara! Vill man ha bort dom är det lättast med Fulstopp – också i gräsmattan.